Born 1606, Died 1669.One of the great Dutch painters and printmakers of the 17th century, Rembrandt van Rijn is best known for his expressive use of light and shadow (also called chiaroscuro) in his many portraits. Raised in Leiden, he studied with Pieter Lastman (1583-1633) in Amsterdam, then returned to Leiden around 1625 and set up shop as a teacher and portrait artist. Sometime between 1630 and 1632 Rembrandt relocated to Amsterdam, where he spent the rest of his career. Though he had his detractors (some of whom considered him coarse and "low born"), Rembrandt was successful and famous during his lifetime, though he fell on financial hard times in his later years. He was a master printer and produced hundreds of group portraits and historical paintings, including The Anatomy Lesson of Dr. Tulp (1632), The Military Company of Captain Frans Banning Cocq (1642) and Aristotle with a Bust of Homer (1653). His portraits -- including a lifelong trail of intriguing and rather frank self-portraits -- reveal his interest in psychological study and continue to be admired as landmarks in Western art. The Military Company of Captain Frans Banning Cocq is also known as "The Night Watch" because it was thought the painting depicted a nighttime scene. When the painting was cleaned in the 1940s it became obvious that it depicted a daytime scene... He married Saskia van Ulenburgh (also Uylenburgh) in 1634.   Related Paintings of REMBRANDT Harmenszoon van Rijn :. | The Artist in his Studio | Portrait of the Preacher Fobannes (mk33) | Belshassar Feast, | Family Group (mk33_ | The Nightwatch (detail) HG |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Pater, Jean-Baptiste
French Rococo Era Painter, 1695-1736 French painter and draughtsman. He was taught in Valenciennes by Jean-Baptiste Guid? (master 1697; d 1711) and also by his father, Antoine Pater (1670-1747), a sculptor whose portrait was painted by Antoine Watteau (Valenciennes, Mus. B.-A.), who was also a native of Valenciennes. He probably followed Watteau to Paris after the short stay that the latter made in Valenciennes around 1710. Pater thus became a pupil of Watteau. Watteau's difficult character led to Pater's dismissal. He then spent a few hard years on his own in Paris, before returning to Valenciennes around 1715 or 1716. He tried to work independently of the local corporation of St Luc, of which he was not a member; a number of comical legal difficulties ensued, and Pater returned to Paris in 1718. There he must have been in contact with Watteau, since he worked for some of the latter's clients, such as the dealers Pierre Sirois and Edm?-Fran?ois Gersaint, and the collector Jean de Jullienne. In the spring of 1721 the dying Watteau called Pater to him at Nogent, near Paris, apparently full of remorse for his previous attitude and wishing to instruct him in the basic tenets of his painting,
Jean Broc
1771-1850 French French painter and designer. He came from a family of shopkeepers and tailors and he served in the Republican army during the wars of the Vendee. By 1798 he was a student of Jacques-Louis David, who provided a small apartment in the Louvre where Broc often lived. With a group of David students and some writers, Broc formed a dissenting sect called LES PRIMITIFS, Barbus (bearded ones), Meditateurs or Penseurs. Broc was typical of the Primitifs in finding inspiration in Greek vase painting and Italian 15th-century art.